𝗠𝗼𝗱𝗶𝗴 𝗛𝗥 – 𝗻𝗲𝗷 𝘁𝗮𝗰𝗸
(Och varför flygledarledarskap borde vara HR:s mantra)
Datum
7 april, 2026
Skriven av
Linus Holmgren
Jag stod nyligen på Barcelonas flygplats och såg plan lyfta och landa i en perfekt koreografi. Ni vet den där känslan när allt bara fungerar. Ingen show och ingen dramatik, utan bara metodisk precision.
Och där, mellan en overpriced te och en gate som bytte nummer två gånger, läste jag ännu ett inlägg om ”Modig HR”, och då slog det mig:
Tänk om HR var mer som en flygledare. Den som ser hela systemet.
En modig ekonomichef som ”tänker utanför boxen” i bokslutet är ingen hjälte. Och en busschaufför som testar en ny rutt i rusningstrafik är inte visionär.
Det vi vill ha av dem är precision, förutsägbarhet och konsekvenstänk. Precis som vi vill ha från HR.
När HR fungerar som flygledaren märks de knappt. Organisationen rör sig framåt. Rätt personer är på rätt plats. Ledningen har överblick, chefer får stöd och medarbetare vet vad som gäller.
Det är många som påverkas av ”People-systemet”. Medarbetare, chefer, VD och ledning. Och det märks tydligt när det inte fungerar. När felrekryteringar kostar miljoner, när nyckelpersoner slutar eller när ledarskapet haltar.
Och problemen uppstår ofta som en konsekvens av en brist på struktur.
Det handlar om att förstå kompetensförsörjningen i relation till affärsstrategin. Att mäta engagemanget i relation till prestation, och att bygga strukturer som gör att människor både trivs och presterar maximalt. Att skapa strukturer och stabilitet är inte att vara feg, utan att vara professionell.
Missförstå mig rätt. Civilkurage och ”mod” behövs. När värderingar hotas, människor far illa eller när någon visselblåser. Då ska HR, likväl som alla medarbetare, stå stadigt.
Men i vardagen? Då behöver vi något annat.
Kanske är det mest radikala HR kan göra just nu, att se till att saker bara fungerar.
Hur ser ert kontrolltorn för People-frågor ut?
Relaterade inlägg
People First? Ja. Och nej.
"People First" är ju ett av LinkedIns populäraste citat. Och det låter ju självklart. Men vad betyder det egentligen i praktiken? Och varför feltolkas slagordet ofta, trots att ju affären måste komma först, men genom människor.
Ska HR vara vänner med medarbetarna?
En diskussion blossade nyligen upp på LinkedIn mot bakgrund av artikeln ””inte dina vänner” – Ilskan växer mot HR” i SvD. I ljuset av detta så blir frågan aktuell - är det meningen att HR ska agera som vänner gentemot de anställda?
Några obekväma sanningar om HR
När HR debatteras i media så stannar ofta debatten på en rätt trivial nivå – det är rätt/fel och bra/dåligt. Känslor och upplevelser dominerar berättelsen. Det är lätt hänt att faktiska utmaningar hamnar i skymundan i dessa debatter och att verkliga problem blir kvar under mattan. Jag vill belysa några av dem i denna artikel.
𝗠𝗼𝗱𝗶𝗴 𝗛𝗥 – 𝗻𝗲𝗷 𝘁𝗮𝗰𝗸
(Och varför flygledarledarskap borde vara HR:s mantra)
Employer branding har vuxit upp. Nu måste det hitta sin roll!
Vi fick frågan om att skriva en artikel i Magnetude, Magnet Awards tidning, om framtiden för employer branding, som egen disciplin men framförallt kopplingen till helheten.
Sluta peka på HR, eller The buck stops here
HR kan stötta, strukturera och skapa verktyg. Men HR leder inte teamen, prioriterar inte i vardagen och sätter inte tonen för psykologisk trygghet. Det gör du som chef.
Det är dags att modernisera HR-arbetet – på riktigt
HR har utvecklats i hundra år, men är strukturerna byggda för dagens krav? Om medarbetarna är avgörande, varför saknas då överblick, koll och kontroll på strukturer och genomförandekraft?
ARUBA, tunnelbanekartan och varför vi också behöver HR-flundran
ARUBA-modellen har hjälpt HR att skapa struktur och förståelse. Men den är inte speciellt bra på att tydliggöra var värde faktiskt skapas.